17°58'N 102°36'E
Just nu befinner vi oss i Laos huvudstad Vientiane. Vi kom hit med sovbussen, vilket var en upplevelse i sig. Vi sov längst bak, där det fanns en stor säng med plats för fem. Vi var bara fyra, så Jens fick ligga bredvid en snubbe från Sri Lanka. Det var varken särskilt svalt eller bekvämt att ligga där - fick ha benen uppe på skohyllan för att få plats och att ligga i fosterställning var inget alternativ. Vi anlände klockan sex på morgonen, checkade in på ett hotell och gick ut för att se vad staden hade att erbjuda.
Vientiane är en trevlig stad, med mycket fransk påbrå. Staden kryllar av mysiga caféer, konditorier, restauranger och barer. Mycket njutiga ställen att fördriva sin tid på. Funderar på att dra till skjutbanan och avfyra några rundor med pistol på måltavlor för ynka $1.20/magasin.
Våra lao-visum går ut om någon dag så vi tänkte dra över gränsen till thailand fram och tillbaka på en sk. visa-run. Det behövdes dock inte, vårt guesthouse fixar ett gäng som tar med våra pass och far till gränsen själva. Hoppas de kommer tillbaka bara.
// Simon
Vientiane är en trevlig stad, med mycket fransk påbrå. Staden kryllar av mysiga caféer, konditorier, restauranger och barer. Mycket njutiga ställen att fördriva sin tid på. Funderar på att dra till skjutbanan och avfyra några rundor med pistol på måltavlor för ynka $1.20/magasin.
Våra lao-visum går ut om någon dag så vi tänkte dra över gränsen till thailand fram och tillbaka på en sk. visa-run. Det behövdes dock inte, vårt guesthouse fixar ett gäng som tar med våra pass och far till gränsen själva. Hoppas de kommer tillbaka bara.
// Simon
The Motorcycle Diaries
Hej!
De senaste fem dagarna har vi spenderat på en liten scooter i byarna runt Pakse. Med full tank, långbyxor, skor och solglasögon började vi vår färd. Vårt första stopp blev Tat Lo, där det finns några vattenfall och inte så mycket mer. Precis utanför stället vi skulle stanna på kör Jens omkull på en dålig grusväg och skrapar upp hela axeln. Medan såret plåstrades om passade jag på att chilla med hus-uttern på Tad Lo Lodge. Uttern hade en egen badbalja med tillhörande badanka som den bet frenetiskt på. Vi tog in på ett guesthouse i närheten och gick sedan till vattenfallet för att bada.
Morgonen därpå fortsatte vi till Attapeu - det var ca 200 km och tog större delen av dagen. Det hade nyss regnat och vårt val av väg var en sandväg som var rejält lerig. Väl framme i Attapeu tog vi in på Phouttavong Guesthouse och letade upp en decent restaurang (lättare sagt än gjort.) Vi fick användning för vår frasbok - deras engelska var näst intill obefintlig. Vi käkade frukost på ett vietnamesiskt ställe och lyckades få ur oss att vi ville ha stekt ris, vilket vi också fick och det smakade gott. Ett middagsställe fick vi däremot leta en timme efter, då vi antingen blev nekade att äta eller blev erbjudna get-barbeque. Till sist gick vi till ett ställe med några bord och frågade om de serverade mat samtidigt som vi gestikulerade desperat med händerna. "Yes." fick vi till svar, varpå servitören dukar fram isté och vi slår oss ner. Vi väntar på att snubben ska komma med något som liknar en meny, men istället kommer de ut med: Mat. Ris, fläsk, något som ska likna en fisk-kotlett, kallt kött och omelett. Vi åt det vi vågade äta och höll god min.
"Har ni mat?"
- "Japp. Här får ni."
Så ska det fan gå till.
Efter två dagar i Attapeu fortsatte vi mot Paksong längs en fin djungelväg med stora vattenfall och längre fram även kaffeplantage. Paksong, som ligger högt upp på Bolaven-plateaun är känd för sitt kaffe. Det finns ett amerikanskt fairtrade-företag som ger odlarna direktiv på hur kaffet ska odlas och garanterar dem 19000 kip/kg. Vi övernattade på ett litet hotell och for dagen efter till Tat Fan, ett mycket populärt vattenfall där vi åt frukost vid Tad Fan Lodge. Stället kryllade av thailändare i rosa kepsar. Vi försökte gå ner längs en liten stig till vattenfallet, vilket visade sig vara omöjligt - det var brant och halt av all blöt lera. Vi bestämde oss för att istället gå till marknaden där vi köpte kaffebönor och té och begav oss sedan tillbaka till Pakse. Nu har jag linnebränna och ont i arslet och ryggen.
Ikväll tar vi nattbussen till huvudstaden Vientiane. Det är en sleeping bus med sängar istället för stolar, vilket verkar lite coolt.
Min jävla kamera slukar batterier så jag fick inte en enda bild från hela utflykten så för fler bilder får jag hänvisa till axels blogg istället. Bilderna i detta inlägg är tagna av Axel.
http://engulcykel.blogspot.com
De senaste fem dagarna har vi spenderat på en liten scooter i byarna runt Pakse. Med full tank, långbyxor, skor och solglasögon började vi vår färd. Vårt första stopp blev Tat Lo, där det finns några vattenfall och inte så mycket mer. Precis utanför stället vi skulle stanna på kör Jens omkull på en dålig grusväg och skrapar upp hela axeln. Medan såret plåstrades om passade jag på att chilla med hus-uttern på Tad Lo Lodge. Uttern hade en egen badbalja med tillhörande badanka som den bet frenetiskt på. Vi tog in på ett guesthouse i närheten och gick sedan till vattenfallet för att bada.
Morgonen därpå fortsatte vi till Attapeu - det var ca 200 km och tog större delen av dagen. Det hade nyss regnat och vårt val av väg var en sandväg som var rejält lerig. Väl framme i Attapeu tog vi in på Phouttavong Guesthouse och letade upp en decent restaurang (lättare sagt än gjort.) Vi fick användning för vår frasbok - deras engelska var näst intill obefintlig. Vi käkade frukost på ett vietnamesiskt ställe och lyckades få ur oss att vi ville ha stekt ris, vilket vi också fick och det smakade gott. Ett middagsställe fick vi däremot leta en timme efter, då vi antingen blev nekade att äta eller blev erbjudna get-barbeque. Till sist gick vi till ett ställe med några bord och frågade om de serverade mat samtidigt som vi gestikulerade desperat med händerna. "Yes." fick vi till svar, varpå servitören dukar fram isté och vi slår oss ner. Vi väntar på att snubben ska komma med något som liknar en meny, men istället kommer de ut med: Mat. Ris, fläsk, något som ska likna en fisk-kotlett, kallt kött och omelett. Vi åt det vi vågade äta och höll god min.
"Har ni mat?"
- "Japp. Här får ni."
Så ska det fan gå till.
Efter två dagar i Attapeu fortsatte vi mot Paksong längs en fin djungelväg med stora vattenfall och längre fram även kaffeplantage. Paksong, som ligger högt upp på Bolaven-plateaun är känd för sitt kaffe. Det finns ett amerikanskt fairtrade-företag som ger odlarna direktiv på hur kaffet ska odlas och garanterar dem 19000 kip/kg. Vi övernattade på ett litet hotell och for dagen efter till Tat Fan, ett mycket populärt vattenfall där vi åt frukost vid Tad Fan Lodge. Stället kryllade av thailändare i rosa kepsar. Vi försökte gå ner längs en liten stig till vattenfallet, vilket visade sig vara omöjligt - det var brant och halt av all blöt lera. Vi bestämde oss för att istället gå till marknaden där vi köpte kaffebönor och té och begav oss sedan tillbaka till Pakse. Nu har jag linnebränna och ont i arslet och ryggen.
Ikväll tar vi nattbussen till huvudstaden Vientiane. Det är en sleeping bus med sängar istället för stolar, vilket verkar lite coolt.
Min jävla kamera slukar batterier så jag fick inte en enda bild från hela utflykten så för fler bilder får jag hänvisa till axels blogg istället. Bilderna i detta inlägg är tagna av Axel.
http://engulcykel.blogspot.com
don det
Hallå där!
Nu har vi spenderat nästan två veckor på Don Det och vi har planerat att resa vidare till Pakse på lördag. Där skiljs vi förmodligen åt för ett par dagar - vi tänkte hyra motorcyklar och köra runtomkring på landsbygden.
Hade svårt att sova inatt, full av energi och alltför medveten om omgivningen för att kunna sova. Varje natt klockan tre vaknar en kör falsksjungande utstötta tuppar och kör en yrvaken melodi. Efter att ha chattat en tio minuter och alla har insett att solen inte går upp på några timmar går de och lägger sig igen.
Annars trivs jag rätt bra här faktiskt - jag kan vakna tidigt och fara ut o springa, dricka stört gott kaffe och äta god mat. Mini brukar laga familjemiddag a la svensk husmanskost. Fan vad härligt! Don Det och King Kong's Restaurant är förmodligen det enda stället i Laos där man kan få pannbiff och dillkött.
Dagarna går otroligt fort trots att man spenderar dem i en hängmatta - vi har nu ungefär 1½ månad kvar. Jag längtar inte hem.
\\ Simon
Nu har vi spenderat nästan två veckor på Don Det och vi har planerat att resa vidare till Pakse på lördag. Där skiljs vi förmodligen åt för ett par dagar - vi tänkte hyra motorcyklar och köra runtomkring på landsbygden.
Hade svårt att sova inatt, full av energi och alltför medveten om omgivningen för att kunna sova. Varje natt klockan tre vaknar en kör falsksjungande utstötta tuppar och kör en yrvaken melodi. Efter att ha chattat en tio minuter och alla har insett att solen inte går upp på några timmar går de och lägger sig igen.
Annars trivs jag rätt bra här faktiskt - jag kan vakna tidigt och fara ut o springa, dricka stört gott kaffe och äta god mat. Mini brukar laga familjemiddag a la svensk husmanskost. Fan vad härligt! Don Det och King Kong's Restaurant är förmodligen det enda stället i Laos där man kan få pannbiff och dillkött.
Dagarna går otroligt fort trots att man spenderar dem i en hängmatta - vi har nu ungefär 1½ månad kvar. Jag längtar inte hem.
\\ Simon
don det
Hej!
Just nu befinner vi oss på Don Det, en större av upp emot fyratusen öar i floden Meh Kong(Four Thousand Islands - Siphandon). Här har tempot inte blivit uppfunnet ännu, och i och med att ön saknar elektricitet så går man och lägger sig när det blir mörkt och stiger upp när det blir ljus. En generator driver lite elektricitet några timmar varje kväll, men that's it.
Vi bor hos en engelsman som heter Mini, som Jens känner från förra gången han var hit. Dessutom har denne engelsman bott i Sverige i 20 år, så han pratar svenska också. Trevligt.
Det finns egentligen inte mycket att se och göra här, vilket innebär att man kan ägna mer tid åt sig själv.
Vi kommer troligtvis att stanna här ungefär en vecka till och sedan drar vi uppåt, först mot Pakse och sedan avverkar vi oss fram till huvudstaden, Vientiane.
I söndags firade vi Henriks tjugoårsdag med Lao Lao, hembränt. Det var bland det äckligaste jag druckit. Däremot är kaffet och ölen god här. Ska iallafall försöka ta hem lite fina kaffebönor.
Hejdå!
PS. Jag får inte in mina bilder på den här datorn. Får ta det nån annan gång.
